Om Kassiopeja
En sommardag börjar bilen gnissla utanför Växjö. I verkstaden sitter en gammal man med två käppar. Han börjar berätta. Om en pojke som bär väskor på ett kurhotell vid Donau. Om vintern vid Don, en kaj i Budapest och en flicka från tvättstugan som väntar. Om sjutton års tystnad, en gräns i Gorizia och ett nytt liv i Småland.
Kassiopeja är en roman om ett liv som hölls ihop av människor han ofta bara mötte en kort stund. Som stjärnorna i stjärnbilden står de långt ifrån varandra och blir en bild först för den som ser dem från rätt ställe.
Romanen bygger på en verklig människas berättelse.
Två tider, en eftermiddag
Boken växlar mellan två tider. Den ena är en enda lördag sommaren 2005, i en bilverkstad där kaffet har stått för länge och radion står på låg volym. Den andra är Istvans liv, från bryggan i Visegrád 1932 till perrongen i Växjö 1967. Berättaren är den unge mannen vid fikabordet, som många år senare försöker foga ihop bitarna.
Det han berättar den dagen kommer inte i ordning. Han börjar på ett ställe och hamnar på ett annat.
Människorna i boken
Istvan
Hotellpojke, soldat, desertör, tolk, skogsarbetare, skrothandlare. Han lärde sig fyra språk på en brygga och slutade prata i sjutton år.
Erzsi
Flickan från tvättstugan som räknade klädnypor. Senare tvättar hon förband i det vita huset och vet precis när en dörr bör vara olåst.
Gábor
Barndomsvännen på bryggan, son till vinhandlaren Weisz. Han räknar stjärnor medan István räknar mynt, och drömmer om ett observatorium.
Laci
Spårvagnskonduktör från Pest, linje sex, med en arm och ett skämt för varje tillfälle. Den roligaste människa Istvan någonsin träffat, och den mest pessimistiska.
Doktor Albrecht
En gammal läkare från Wien som lär en tioåring att ett språk är musik, inte mynt.
Volkov
En rysk kapten som talar lärobokstyska och inte kan sjunga. Lite elak och lite snäll på samma gång.
Mehmed
En järnvägsarbetare från Bihać med bröd, ost och rakija i fickan, och en grön flod som han säger som en kvinnas namn.
Damir
Han äger verkstaden i Växjö. Han har också en historia, men den är hans att berätta.
Persongalleri
De som korsade Istváns väg – från barndomens Visegrád och krigets Donau till Växjö och Koster.
Visa persongalleriet (avslöjar handlingen)
Familjen
István Szabó
Född 1922 i en stuga ovanför Visegrád. Har varit bärare, soldat, desertör, tolk, skogsarbetare, avhoppare och skrothandlare i Växjö. Hans ärr: höger ben (Don), vänster handled (kajen), armar och ansikte (Gorizia). Bärande ord: ”Jag är inte speciell. Jag är bara kvar.”
Mihály
Fadern, skogsarbetare med händer hårda som bark. Han ger István fällkniven med hjorthornsskaft och plåtburkens pengar. Hans ord: ”När man lånar av en sådan man får man betala tillbaka med ränta” och ”Du är det enda vi har kvar.” Han dör i januari 1945 av en granat öster om Dobogókő, med yxan i handen.
Rózsa
Modern, tvätterska i hotellets källare, som sjunger visor från slätten. Hon stickar halsduken som hamnar hos Bandi och fotlapparna. Hon dör i maj 1956, strax efter att ha fått hålla sitt barnbarn.
Erzsébet ”Erzsi”
Kovácsnés dotter, som en gång räknade klädnypor och senare blev sköterska på lasarettet. Hon ger István faderns båt och en olåst dörr. Hennes ord: ”Kom tillbaka sen. Om du kan” och ”Du är sen.” Hon gifter sig 1947, flyr med Péter 1966 och arbetar på lasarettets tvätteri i Växjö. Hon tänder ljus för Hulda Andersson och dör 1991.
Kovácsné
Erzsis mor, med armar som en smed och ett skratt som en kyrkklocka. Hon förlorar maken i ett fångläger och sonen vid Voronezj. Hon dör 1962.
Péter
Född i mars 1956. Snabb, och väntar på bryggan precis som sin far. Han flyr med modern vid tio års ålder, blir ingenjör från Chalmers och bor i Göteborg. Hans ord: ”Berätta för någon.”
Barndomen vid floden
Doktor J. Albrecht
Judisk läkare från Wien som kommer varje juli. Han ger István Winnetou med dedikation och vykortet från London. Hans ord: ”Ett språk är inte pengar. Det är musik.” Han dör 1951 i London efter åren på BBC och i Hampstead.
Bodnár
Hotellets portier, med vaxad mustasch och en blick som gör bondpojkar till luft. Hans ord: ”I trappan. Där ingen ser.”
Gábor Weisz
Vinhandlarens son, ett år äldre än István, som räknar stjärnor. Han ger honom Kassiopeja, och hans ord är ”Donau tar allt till slut.” Han går igenom arbetstjänsten, Hegyeshalom och Bergen-Belsen och kommer till Sverige 1945. Familjen dödas vid floden. Han driver skrotfirma i Växjö, visar István att W:et inte finns och dör 1995.
Kriget
Korpral Tóth
Veteran från Isonzo med pipa och ärr. Han ger István handskarna och halsduken över ansiktet. Hans ord: ”Hjältar är bara människor som inte hann tänka.” Han kom aldrig hem.
Bandi
Nitton år, bondpojke från slätten, som sjunger visan om herden. Han blir kvar vid kolchosen med Istváns halsduk runt halsen.
Feri
Lastbilsförare från Szeged som trotsar ordern. Han kräver svar i tre dagar. Hans ord: ”Tisza är bättre.” István hittar honom aldrig.
László ”Laci” Bíró
Spårvagnskonduktör på linje 6 som förlorade en arm vid Voronezj. Han ger István räddningen i trappan, spårvagnsrocken och lappen. Hans ord: ”Skratta innan världen hinner göra det.” Han skickas österut i november 1944 och hans öde är okänt.
Major Kertész
Lasarettets kirurg, som opererar Istváns ben fem gånger och skriver in infektioner som inte finns.
Pali
Pojken från Debrecen som förlorat båda benen. Hans enda ord: ”Mamma.”
Mamma Bíró
Lacis mor, med tobaksaffär i Józsefváros. Hon gömmer István och gnuggar liv i hans händer.
Ernő
Mannen med runda glasögon som är bunden vid István på kajen. Hans ord: ”Det var trevligt att träffas.”
Kapten Volkov
Sovjetisk officer som var vid Stalingrad och inte kan sjunga. Han ger István hemförlovningspapperet. Hans ord: ”Men du kan välja att leva” och ”Hitta din flod.”
Efter kriget
Szűcs
Före detta dräng som blir partisekreterare i Visegrád. Hans ord: ”Det är bra att inte ha planer.” Han ringde troligen aldrig det samtal han borde ha ringt.
Ilona
Erzsis kusin i Udine, som ger familjen en anledning att få visum.
Fiskaren vid Dráva
Har ett ansikte som en gammal sko och fingrar utan toppar. Han ror István över floden för nästan alla hans pengar.
Mehmed
Järnvägsarbetare från Bihać i Zagreb. Han ger István bröd, ost, lök och rakija. Hans ord: ”Idi s Bogom, brate” (Gå med Gud, bror).
Sándor
Lärare från Győr som sa fel sak i fel klassrum. Han dör i taggtråden i Gorizia.
Kicsi
Nitton år, från Szolnok, alltid nära Sándor. Han dör i taggtråden. Hans riktiga namn förblir okänt.
Sverige
Bengtsson
Handläggare på Försäkringskassan som är envis på ett mycket svenskt sätt. Han kom aldrig och hämtade käpparna.
Svensson
Trafiklärare som svor på småländska åt István i tre månader.
Hulda Andersson
En okänd kvinna från 1800-talet med en mörk grav på Östra kyrkogården. Erzsi tänder ljus där varje år: ”Nu är hon min.”
Damir
Verkstadsägare i Växjö som kom som flykting från Una-trakten på 90-talet. Hans ord: ”I ti, stari” (Du också, gamle man).
Berättaren och hon
Ett par runt trettio från Kalmar, på väg till Koster sommaren 2005. Det är de som lyssnar.
– Du kunde åtminstone ha låtsats tänka efter, viskade Erzsi. – Jag har tänkt i fyra år, viskade han tillbaka. Det räcker.
Om författaren
Mattias Lövbrand Hjelm är ingen författare. Men en sommareftermiddag 2005, i en bilverkstad i Växjö, hörde han en historia som var för bra för att förbli oskriven. Det här är hans debut, och troligen hans enda bok.
Vad är sant?
Mannen med käpparna fanns. Sommaren 2005 blev författaren stående med en trasig bil i ett industriområde i Växjö. Medan verkstadsägaren skruvade satt en gammal ungrare och berättade sitt liv. Det tog resten av dagen.
Det han berättade är bokens stomme: uppväxten som hotellpojke vid Donau, inkallelsen, skadan, flykten, tiden som tolk hos ryssarna, åren bakom järnridån, flykten genom Jugoslavien till Italien, bilolyckan i Växjö och livet efteråt.
Allt annat är diktat. Inga namn i boken är verkliga, inte heller hans. Människorna omkring honom är formade, sammanslagna eller påhittade, och många platser, datum och händelser är valda för att berättelsen ska hänga ihop. Verkstadsägaren fanns också, men hans bakgrund i boken är författarens uppfinning.
Där jag har fel är felet mitt, inte hans.
Fakta om boken
- Titel
- Kassiopeja
- Författare
- Mattias Lövbrand Hjelm
- Genre
- Roman
- Förlag
- EmLead AB
- Format
- Häftad, 12 × 19 cm
- ISBN
- 978-91-535-2260-7
Kassiopeja – utkommer snart
Romanen är under utgivning på EmLead AB. I väntan på boken kan du provlyssna på sex samtal om romanen, möta människorna i boken och följa Istváns resa på kartan.