Kassiopeja
En roman om ett liv mellan Donau och Småland
En lördag sommaren 2005 börjar bilen gnissla utanför Växjö. I en verkstad i industriområdet sitter en gammal ungrare med två käppar. Medan bilen lagas berättar han sitt liv.
Utkommer snart — få ett mejl när boken släpps ↓
– Hon är fortfarande upp och ner. – Hon är fortfarande på himlen.
En eftermiddag, ett helt liv
Istvan var tio år och bar resväskor åt badgästerna på ett vitt hotell vid Donau. Sedan kom kriget. Han låg i snön vid Don, i ett lasarett med druvklasar i taket och i en roddbåt utan åror. Han levde i sjutton år med handen för munnen och flydde till sist över en gräns mitt på ett torg.
Nu sitter han vid ett fikabord med vaxduk i Växjö och berättar, för två främlingar som egentligen var på väg till Koster.
Kassiopeja är en roman om att lyssna, och om människorna som håller ihop ett liv. Ofta är det sådana man bara möter en kort stund.
Varför Kassiopeja?
Stjärnorna i Kassiopeja står inte i närheten av varandra. Den ena ligger femtiofyra ljusår bort, en annan femhundrafemtio. Det är bara från jorden de bildar ett W.
Så är det med människorna i Istvans liv. En spårvagnskonduktör med en arm, en lastbilschaufför från Szeged, en järnvägsarbetare från Bihać. De fanns där en kort stund, långt ifrån varandra. Först när man ser dem från rätt ställe blir de en bild.
Man måste stå på en brygga för att se henne. Eller på en balkong i Växjö.
Lyssna på Bokcirkeln
Två läsare, sex avsnitt, en bok. Ett samtal om Kassiopeja, del för del.
Till Bokcirkeln →Kassiopeja – utkommer snart
Romanen är under utgivning på EmLead AB. I väntan på boken kan du provlyssna på sex samtal om romanen, möta människorna i boken och följa Istváns resa på kartan.
Jag är ingen författare. Jag var den som satt bredvid och lyssnade. Den här boken är mitt sätt att lyssna klart.
Romanen bygger på en verklig människas berättelse. Mannen och verkstaden fanns. Namn, personer och många av händelserna är diktade.
Läs mer om verklighet och dikt →